RAÄ-nr Österåker 569, Smedby 19:226, Österåker socken och kommun, Uppland

Grovkök och smide i Smedby

Kontrasten är stor mellan dagens välhållna huvudbyggnad och de oansenliga lämningarna bakom det gamla vagnslidret. Under den gamla upplagsplatsen gömde sig spår av Smedby innan Smedby. Spåren berättade en lågmäld historia om vardagslivet, om det som skedde litet vid sidan av … bokstavligen.

Smedby i världen

Men först en liten utblick i omgivningen. Smedby ligger nära Åkersberga i Österåkers socken och kommun. Historiskt sett tillhör Österåker Åkers skeppslag vilket säger en del om traktens historia. Denna trakt får sin karaktär av vatten, av närheten till Trälhavet och Långhundraleden som via flera mindre vattenleder gav Uppsala kontakt med Östersjön. Vid mötet mellan led och hav uppstod Åkers socken, så småningom preciserat till Österåker. Under den yngre järnåldern, framförallt under vikingatiden, växte en både rik och folkrik bygd fram här. Gravfälten från perioden ringar in de gamla byarna där många har namn från samma period.

En av dessa byar var Smedby som under senare delen av medeltiden förvandlades till en adlig sätesgård. Då brukade ofta den äldre bebyggelsen avhysas, men om så skedde i Smedby vet vi inte. Smedby hamnade under 1600-talet under samma ägare som det närbelägna Margretelund. Det dröjde till mitten av 1800-talet innan Smedby blev sitt eget igen.

Den som söker …

Men hur var det nu med spåren av ur-Smedby? Jo, till en början så hade de gömts väl. Under ytan väntade meterdjupa lager av sprängsten, byggskräp och matjord. När vi väl lyckats avlägsna de moderna lagren visade det sig att ytan bakom vagnslidret använts under mer än 1 000 år. Den äldsta dateringen var från tiden kring år 0. Därefter fanns nedslag i tiden ända fram till 1100-talet. Intressant nog har man gjort ungefär samma saker här under hela perioden. Det rörde sig om eldfängd verksamhet som man ville göra lite avsides från byn. Elden var både vän och fiende och det gällde då som nu att hantera den med försiktighet.

Vad den spruckna stenen berättar

I första hand hade folket här sysslat med matlagning av olika slag. Bevis på detta fanns både i form av kokgropar och härdar. Där hade man hanterat såväl animalisk som vegetabilisk mat. Det visade den makroskopiska analys som gjordes i några av anläggningarna. Från samma hantering kom även de stora mängderna skärvsten som vi hittade. Skärvsten är sten som hettats upp och spruckit när den avkylts. De heta stenarna hade en viktig roll i dåtida matberedning. Vid Smedby hade skärvstenen samlats i ett 5×10 meter stort lager. Så gjorde man ofta som en del av renhållningen. Att trampa på den skärviga stenen med bara fötter kunde dessutom leda till blodvite, så renhållningen hade också en praktisk funktion.

Hemma hos smeden

Området med skärvsten, kokgropar och härdar var från vendeltiden, alltså perioden innan vikingatiden. Det hela kan liknas vid ett grovkök, på behörigt avstånd från bostadshusen. Från samma period kom ett annat spännande inslag vid Smedby. Passande nog handlade det om smide. Vi hittade järnslagg som kom från smide på platsen. Där fanns också en kombination av rännor och stolphål som med ett visst mått av fantasi kan tolkas som rester av en enkel byggnad. Rännorna är från väggkonstruktionen. I en större ränna och i anslutande anläggningar kom det mesta av slaggen. Byggnaden kan tolkas som de sista resterna av en smedja.

Den första smedjan?

I det sammanhanget kan man inte undgå att reflektera över byns namn. Smedby, lika med ”smedens by” eller ”byn där smeden bor”. ”Vårt” Smedby är känt i skrift från slutet av 1300-talet, men namn som slutar på -by anses ha kommit i bruk redan under yngre järnålder. Det kan faktiskt vara så att vi hittade ursprunget till gårdens namn, där på den lilla bortglömda planen bakom vagnslidret.

Läs mer i vår rapport 2018:09 som du hittar här i vårt rapportarkiv.