Nu är rapportarbetet över förundersökningen av fornlämning 113/L1979:1489 på Källarbacken i Ekeby, Kumla klart och här presenterar vi några godbitar därifrån.
Förundersökningen resulterade i 296 anläggningar och lager som kronologiskt sträcker sig från äldsta bronsålder fram till historisk tid. Det är tveksamt om det finns en kontinuitet på platsen under hela den tiden. Två perioder framstår tydligt, nämligen äldre bronsålder och yngre järnålder–tidig medeltid. Däremellan finns två dateringar till förromersk järnålder respektive folkvandringstid.
Lämningarna från äldre bronsålder är av rituell karaktär. De består av en skärvstenshög, en djurgrav med skelett av ett nötdjur och en härd. Från yngre järnålder och tidig medeltid finns lämningar av boplatskaraktär, sannolikt en större gård. Lämningarna består av stolphål, gropar, grophus, härdar och kokgropar samt ett skärvstenflak. Även flera större lager finns i området. De rester av stenhägnader som funnits runt kullen har inte kunnat dateras, men tolkas som agrara lämningar. Fynden består av huvudsakligen av ben, men även några föremål i bergart och metall påträffades samt bränd lera och keramik. Bland keramiken finns östersjökeramik och troligtvis slavisk Feldbergkeramik.
Skärvstenshögen
Den 11×10 meter stora skärvstenshögen i Ekeby 113 är anlagd nedanför den sandiga moränen på kullen. Högen är klart och tydligt planerad med en synlig kantkedja. Innanför kantkedjan syns uppstickande stenar och ett block som ingendera är eldpåverkade. Tillsammans ger stenarna en antydan till koncentriska cirklar. Fynden som gjordes vid rensning av ytan bestod av små fragment av ett spetsigt järnföremål och av en slipad sten. I ett makroprov hittades bränt speltvete i form av sädeskärnor och delar av axet som normalt separeras i samband med tröskning vilket innebär att hela sädesax har brunnit. Sädesoffer förekommer i rituella miljöer från bronsålder och en rimligt tolkning är att hela kärvar har bränts som offer. Vid utredningen daterades förkolnad kärnved från ek taget mitt i högen till 1418–1264 f.Kr.
En djurgrav
I en långsmal grop låg skelettet av ett fullvuxet nötdjur. Djuret var lagt på sidan med framdelen mot söder och ryggen mot väster. Kraniet saknades. Endast botten av gropen var bevarad och det är därför omöjligt att säga om djuret varit helt när det lades ned. De bevarade benen låg dock i anatomiskt korrekt ordning. Förkolnad hassel från fyllningen har daterats till 1745–1611 f.Kr. Seden att begrava djur finns dokumenterad från neolitikum och äldre bronsålder i Europa. De flesta av de begravda djuren är nötkreatur funna i utkanten av boplatser, precis som i Ekeby.
En storgård från vikingatid och tidig medeltid?
Flera företeelser talar för att det har legat en större gård – möjligen en storgård – på Källarbacken under vikingatid fram till slutet av 1100-talet. Skärvstensflaket i västra delen består enligt makrofossilanalys av avfall från matlagning. Utifrån storlek och tjocklek på flaket är det en avsevärd mängd avfall som deponerats. I östra slänten finns två husrelaterade dateringar till tidig medeltid.
Under slutet av 1100-talet eller början av 1200-talet byggs den första stenkyrkan i Ekeby. Den låg endast 100 meter sydöst om de medeltida lämningarna i östra slänten. Vid en renovering i kyrkan år 1994 hittades ett fragment av en gavelhäll till en Eskilstunakista. Hällen har ett med mejsel uthugget propellerkors och dateras till sent 1000-tal. Tidiga gravmonument förekommer generellt på platser med tidiga kyrkor, vilket gör det troligt att det före den medeltida stenkyrkan i Ekeby funnits en föregångare i trä. Fynd av Eskilstunakistefragment har ofta bebyggelselämningar i närheten – vanligen med östersjökeramik och/eller lämningar efter specialiserat metallhantverk, båda tecken på att det kan ha funnits slavar på gården. Vid förundersökningen hittades en skärva östersjökeramik och ytterligare en skärva som troligen är mellanslavisk Feldbergkeramik. Den typen av keramik förekommer bland annat på Birka och andra handelsplatser i Östersjöområdet, men påträffas allt mer på andra typer av boplatser. Eskilstunakistor tolkas generellt vara resta av och för en jordägande elit och de tidiga privatkyrkorna är en av nycklarna till att se den äldre medeltidens sociala topografi. Att marken på Källarbacken under historisk tid dessutom ägs av kyrkan är ett indicium på att den första kyrkan hör samman med bebyggelsen på Ekeby 113.
