(äldre inlägg följer i omvänd ordning)

2014-11-07

Vi är nu inne på de sista skälvande timmarna i kv Kopparkypen och i vanlig ordning händer det mesta som kan hända just i slutfasen. På morgonen den sista grävdagen var hela Norrköping insvept i säsongens första snötäcke. Snön har sedan fortsatt att falla under dagen och hela ytan är blöt, kladdig och brun/vit. Dessutom kom ett rejält fyndförande lager med tillhörande syll vid sista skoptaget. Just då valde också GPS:en att gå i strejk…

För att nu gå över till lite arkeologi – vi har nu fokuserat på kvarterets norra del, närmast Strömmen. Där har Holmens bruk och dess företrädare haft verksamhet åtminstone sedan 1600-talet, mest av typen magasin och lager, men även arbetarbostäder och kvarnar. Vi har undersökt en välbevarad källare med upp till fem skift sten i en kallmurad stengrund. Under ett ganska fragmentariskt trägolv fanns ett vällagt stengolv, drygt 20 m2 stort. I golvnivån låg flera nedrasade hyllor samt lock och rester från tunnor och mindre träkärl. I ena hörnet hade en tunna grävts ned. Den visade sig innehålla ytterst vällagrad tjära. Ingången till källaren hade varit i öster. Där kunde vi plocka fram resterna av en trappa ned till den cirka 1,20 m breda porten. Dörrarna var instörtade och låg ovanpå golvet. Dörrposterna stod delvis kvar, svårt förbrända. Vid porten fanns också en hel del bränd, förglasad keramik.

Det var ganska uppenbart vad som hade hänt. Här hade rasat en häftig brand, med hög temperatur. Vi associerade först till rysshärjningarna som förödde stora delar av staden 1719. Men fynden pekade snarare mot 1600-tal, bland annat ett mynt, som ännu inte är säkert daterat, men som sannolikt är från senare delen av århundradet. Detta är för sent för den stora stadsbranden 1655, men det behöver ju inte alltid vara bränder av den kalibern. Ett magasin med tjära i är i sig eldfängt och branden kan ha varit av lokal omfattning. Vår arbetshypotes är att källaren tillhört en byggnad som ägdes av någon av industriidkarna på Kvarnholmen. Huset förstördes vid en förödande brand och källaren fylldes sedan igen innan ny bebyggelse kom på plats.

Med den här lilla ögonblicksbilden från 1600-talet säger vi adjö från Kopparkypen, eller snarare på återseende, även om nästa gång blir i rapportform!

 Grunden prydligt framrensad, sedd från trappan.

 

 Tjärtunnan i höstskrud.

 

Klassisk hjältebild av en förkämpe för kulturarvet. Dagens hjälte: Kajsa

 

2014-10-31

Undersökningen i fält i Kopparkypen är nu inne i slutskedet. En vecka kvar, sedan fortsätter undersökningen inomhus med analyser och rapportskrivning. I industristaden Norrköping känns det passande med lite industriell anknytning . Vi tror nämligen att den stora runda stenläggningen som vi putsat fram under de senaste dagarna kan vara en kvarngrund. Hela området kring Strömmen var belamrat med kvarnar under historisk tid. På en karta som upprättades strax efter rysshärjningarna år 1719 fanns fjorton vattenkvarnar inom brukets närområde. Dessutom fanns sämskstampar, valkkvarnar och annat som drevs med vattenkraft.

Inom Kopparkypen finns en tomt som länge kallades ”Händelö Qwarntompt” i tomtlängderna. Det var den enda frälsetomten i kvarteret. Händelö låg då strax utanför staden och ägdes av adliga familjer med medeltida anor. I staden hade de bl a en vattenkvarn vid Strömmen. Tomten i Kopparkypen låg direkt söder om kvarnen och här bodde länge mjölnare och andra med anknytning till kvarndrift. Troligen fanns här ”personalbostad” för kvarnens folk. Men här fanns plats även för annan verksamhet på den drygt 2000 kvadratmeter stora tomten. Kanske är det spåren av denna vi har hittat. Vi funderar just nu på om det kan vara resterna av en kulkvarn. Denna var en sorts ”kross” för hårda råmaterial sten eller malm. Senare denna typ av kvarn nödvändig t ex för cementindustrin. Att vi sneglat på kulkvarnen beror på grundens form och den stensatta rännan som löper igenom grunden. Men vi har också funnit flera fragmentariska kulor av flinta, av en typ som var förutsättningen för att just en kulkvarn skulle fungera.

Vi har än så länge ingen datering från anläggningen och undersökningen pågår fortfarande så ännu kan mycket hända. Händelötomtens fortsatta öden känner vi dock till. Den köps år 1765 av mässingsbruksinspektorn Elias Rickman. Då ägde Rickman redan faktor Zetterstedts gård och han är också den trolige ägaren till det kinesiska porslin som där hamnade i en avfallsbinge (se tidigare veckobrev). På Händelötomten fortsätter antagligen verksamheten även om tomten verkar vara obebodd. Rickmans arvingar äger tomten till år 1816 då den köps av en mjölnare. Redan sju år senare säljer han den till färgaren C M Wetterling och därefter ingår den i ett större komplex av tomter som till stor del används för industriella syften. Men det är en annan historia …

2014-10-24

Utgrävningen i kvarteret Kopparkypen är nu inne på sin femte vecka. Vi har schaktat och rensat fram ett antal lämningar som hör en stadsgrävning till, däribland brunnar, syllstensgrunder och tomtgränser.

I början på förra veckan dök ett fint kullerstenslager upp vid schaktning och efter lite rensande kunde vi se att det vi först trodde var en gata i själva verket är en liten gårdsplan som har legat inklämd mellan husen i kvarteret. Kullerstenslagret har små rännor för vatten (de fungerar fortfarande ganska bra har vi fått erfara i oktoberregnet…) och på västra sidan kan vi ana en bit av en liten gränd som ansluter. Vid rensandet dök lite småfynd upp; kritpipor, små keramikbitar och ett mynt.

Öster om den lilla gårdsplanen dök en bastant liten stengrund upp. Efter ett kraftigt regn och lite rensande kunde vi se ett fint litet golv med natursten. Konstruktionen är sannolikt en källare som har använts in på 1800-talet och ett fint organiskt lager mellan stenarna tyder på att det har legat ett trägolv över det stenlagda golvet.

Vi håller i skrivande stund på att schakta fram vår fjärde brunn, vilket känns kul eftersom det är en förhållandevis liten yta! Brunnarna verkar ha legat på tomternas baksida, ganska långt in på respektive tomt. Vi har också hittat ett antal avfallsbingar med skräp som hör hushållet till: ben (däribland mycket fiskben), rödgods och kritpipor. Makroproverna visar spår efter fläder, hallon, dill och palsternacka.

Vi har haft många skolklasser på besök i Kopparkypen under grävningen, och eleverna ställer en hel del kluriga frågor! Vad gjorde man till exempel innan det fanns tv, vad gör vi med allt vi hittar, och var gör man med skelett man gräver upp? Deras egna tankar och funderingar är alltid lika kul att ta del av.

I måndags fick vi förstärkning och för första gången var vi full styrka, det förevigades med en gruppbild!

 

2014-10-17

En utgrävning i staden har dels den arkeologiska historien, dels den historiska historien att förhålla sig till. Den här texten ska handla om kvarteret Kopparkypens skriftliga historia och om tomten som på kartan från år 1786 är numrerad med 2 & 3. Tomten ingår i vår undersökningsyta. Den är en så kallad dubbeltomt, det vill säga två tomter har slagits ihop till en stor tomt.

På tomten bodde under det tidiga 1700-talet Anders Zetterstedt som var faktor vid Holmens bruk, det vill säga att han ansvarade för hela verksamheten. Om man bortser från de Geer, som grundade bruket, är nog Anders Zetterstedt den chef som betytt mest för bruket. Han fick den föga eftertraktade uppgiften att bygga upp bruket igen efter att det bränts ned av ryssarna år 1719. Av det man kan läsa om Anders Zetterstedt förstår man att han var en mycket beslutsam och drivande person som fick saker och ting att hända.

Nu var det så att ryssarna brände inte bara bruket utan även hans bostad i kvarteret Kopparkypen, så utöver uppbyggnaden av bruket skulle han också med egna medel bekosta uppbyggnaden av sin nedbrunna gård. För att kunna bygga upp bostaden tilldelades han extra medel från bruket. Efter 37 års tjänst vid bruket gick han bort år 1733 och lämnade efter sig sina två vuxna döttrar som båda var gifta med högt uppsatta personer i Norrköping. Han efterlämnade också en bouppteckning i två exemplar som gör att vi vet en del om hans hem. Huset som han bodde i, det vill säga det hus som fanns på tomt 2 och 3, rymde 4 rum och kök i en våning. Två vindar, torvtak, källare och trädgård med brunn utgjorde andra karaktäristika enligt bouppteckningen. Gården omkransades av ekonomibyggnader, bland annat ett brygghus. Utöver gården i kvarteret Kopparkypen ägde han även ett antal tomter och åkrar med tillhörande lador utanför stadsplanket. Hans stora bibliotek visar att han var en beläst man. Han efterlämnade självklart ett stort antal mässingsföremål men även en smärre förmögenhet i reda pengar. För sitt hushållsbehov hade Zetterstedt drivit ett litet jordbruk utanför staden. Hans åkrar och beten födde 5 hästar och 4-5 kor. Det fanns också ett dussin höns samt några svin.

Stora delar av uppgifterna ovan är hämtade ur Björn Helmfrids bok Holmenöden under fyra sekler där man kan läsa mer om Anders Zetterstedt och Holmens bruk. Helmfrid avslutar om Anders Zetterstedts liv med orden – ”en chef mer än de flesta prövad av hårda ödesslag, men besjälad av en okuvlig energi, framåtanda och ledaretalang”. Och efter att ha läst om honom i Holmenöden kan man inte annat än hålla med Helmfrid.

Bland allt spännande man kan hitta som arkeolog tillhör gamla dass och soptunnor – eller avfallsbingar som vi arkeologer brukar kalla dem – toppskiktet. Det kan tyckas konstigt att historiska dass och deras innehåll kan vara så spännande, men dessa användes också som soptunnor, så föremål som gick sönder i hemmet hamnade ibland där. När ytan i Kopparkypen schaktades hittades en fyrkantig mörkare färgning i jorden, som var omsluten av förmultnat trä. Den visade sig vid undersökning vara en jättefin binge fylld med praktföremål. Eftersom den blev överfull efterhand, så rensades den med jämna mellanrum. När man skrapade ur och rensade bingen så fastnade ofta föremålen in mot väggarna och ibland trycktes de ner mot botten. Man var inte alltid så noga när man städade ur dem. Att folk var slarviga när de tömde toaletterna är en fördel för oss arkeologer. Då ökar våra chanser att hitta de föremål de slängt.

Avfallsbingen konstruerades på så sätt att man först grävde ett stort fyrkantigt hål, som var lite mer än 2×2 meter stort. Väggarna kläddes sedan med lera och efter detta byggdes en träram som kom att utgöra själva bingen. Troligen har konstruktionen haft en överbyggnad av trä och kan ha använts som toalett. Man kan likna konstruktionen vid ett gammaldags utedass, men istället för en större hink under sitsen så grävde man ut ett större fyrkantigt hål.

Föremålen som hittades i avfallsbingen säger en del om vilka människor som har nyttjat den. Det som är mest slående är alla fina föremål som vi hittade i bingen. Bland det finaste man kan hitta av vardagsföremål är kinesiskt porslin. Det kom mycket sådant bland avfallet. Dessa föremål har importera av Ostindiska kompaniet från Kina till Göteborg och sedan sålts vidare till Norrköping. Vårt porslin importerades någon gång mellan åren 1735-1765. Det som är lite speciellt är att vissa av föremålen var näst intill hela när de slängdes ner i bingen. En liten porslinsskål saknade endast en liten skärva.

I avfallet hittades också en hel del glasbuteljer. En butelj var tillverkad av blått glas, vilket var särskilt exklusivt i Sverige vid den här tiden. Vi har också funnit mycket fönsterglas. Fönsterglas var förr i tiden ganska dyrt, men de som bodde här hade råd. Vi kunde tydligt se hur de hade kastat ner stora bitar av glas i bingen.

Två andra roliga fynd som vi hittade var ett par monoklar. En monokel är ett förstoringsglas som brukar vara fäst vid en kedja. Dessa användes oftast av välbeställda herrar. Kanske var det en handelsman som bodde här på 1700-talet som använde sin monokel för att studera sitt fina ostindiska porslin. När monokeln gick sönder så hamnade den i latrinen och 300 år senare gräver vi arkeologer upp sakerna. Så något fint som blev skräp en gång i tiden, blir skatter igen för oss idag. Fynden blir pusselbitar som kan hjälpa oss att förstå vem som bodde här.

2014-10-03

Undersökningen är nu inne på sin andra vecka och schaktningen av ytan är i full gång. Det är omfattande massor som ska bort och mycket bråte som ska undan innan man kan komma ned på de arkeologiskt intressanta nivåerna. Och visst har det redan kommit en hel del intressanta anläggningar och lager som ger sköna 1600- och 1700-talsvibbar. Men massorna som ligger ovanpå dessa lager kan också de bjuda på guldklimpar som får det att rycka i mungiporna.

För det mesta är det bara oigenkännligt bråte men så plötsligt kommer det där oväntade och charmiga som får en att stanna upp och le. Det kan exempelvis vara en rostig gammal skrivmaskin med böjda tangenter och knappt synbara bokstäver. Idag har skrivmaskinens karaktäristiska pling vid radbyte ersatts av den ljudlösa enter-tangenten. Men likt de fornlämningar vi är på jakt efter som gömmer sig under våra fötter ger denna ett ljudande eko från en svunnen tid, om än en rätt så nyligen förfluten sådan. Den är igenkännande och främmande, på samma gång.

I övrigt så fortsätter schaktningen av Kvarteret Kopparkypen i god takt och fler stensyllar har påträffats, det vill säga fundament till byggnader som en gång stått på platsen. Även tillhörande golvlager och kulturlager rensas fram och undersöks i löpande takt. Skärvor av trasiga rödbrännande lergods med vackert glaserade insidor och kritpipsfragment, vissa med fin ornamentik av exempelvis franska liljor, tillhör de vanligaste fyndkategorierna. Även ett mynt från Drottning Kristinas tid har hittats under dagen.

Nu hoppas vi att fler intressanta och mungipsryckande fynd och konstruktioner uppdagas och att ni kan läsa om dessa nästa vecka när en ny rapport kommer.

2014-09-25

Undersökningarna har nu pågått i knappt en vecka. Schaktningen har så klart inte hunnit särskilt långt på den korta tiden. De övre markskikten har avlägsnats och de första konstruktionerna har börjat träda fram ur jordmassorna.

Det första som hände var att skopan grävde fram en källargrund som tillhört en sedan tidigare riven 1800-talsbyggnad som legat utmed S:t Persgatan. På nordsidan av detta hus stötte vi däremot tämligen omgående på ett fyndförande arkeologiskt intressant lager, som var beläget under bärlager och fyllnadsmassor. Det innehöll rikligt med fynd från 1600-talet och en bit in på 1700-talet. Det var främst rödbrännande lergods, kritpipor och några delar av glaskärl samt stengodsskärvor som hittades. Ett halsparti av en glasbägare kan vara rester av ett så kallat apoteksglas, en klotformad kolv. Typen av glasbehållare används än i dag i laboratoriesammanhang.

Förutom att lagret var fyndförande fanns där också rester efter två mindre byggnader. Kvar fanns deras grundstenar, så kallade stensyllar. De fanns även andra strukturer som ett antal rejäla stolphål och en avfallsbinge. I anslutning till byggnaderna och de olika strukturerna fanns kulturlager och odlingsjordar.

Intresset för undersökningen var stort redan från första dagen och då vi före grävstart hade erbjudit skolorna i Norrköping särskilda visningar, hörde sex skolar av sig redan de första timmarna. Förhoppningsvis kommer fler skolor att höra av sig.

När vi nu schaktar vidare ser vi med spänning fram mot fler intressanta konstruktioner och fynd och en ny rapport kommer om en vecka.

 Grävningen har börjat med att de övre skikten med bärlager och påförda massor schaktas bort med maskin.

Storleken har ingen betydelse! Två handtag till så kallade trebensgrytor fanns bland fynden i det fyndförande lagret som fanns under påförda lager inom ytan. Denna typ kärl tillverkades i rödbrännande lera och hade en glaserad insida. De användes huvudsakligen för matlagning. Typen var vanlig under perioden 1500-talet till 1700-talet.

 Halspartiet av en glaskolv, en klotformad bägare som användes inom apoteksverksamhet och i andra laboratoriesammanhang. Troligen från 1600-talet eller tidigt 1700-tal.