Arkeologgruppen AB har under fem dagar i september år 2017 utfört en arkeologisk förundersökning av del av RAÄ-nr Sankt Johannes 89:1 inom fastigheten Skålsvampen 3, strax söder om Norrköping i Östergötlands län. Förundersökningsområdet var cirka 7 700 kvadratmeter stort och beläget på plan mark, mellan 26-28 meter över havet, söder om den intilliggande Kungsängsleden.
I samband med en omdragning av Kungsängsleden utfördes år 1980 en arkeologisk undersökning vid Smedby bytomt, RAÄ-nr Sankt Johannes 89:1 (Fernholm 1983). Vid undersökningen påträffades ett 60-tal anläggningar i form av härdar, stolphål, gropar och rester från 1600- och 1700-talets bebyggelse. Anläggningarna och fynden, som bland annat bestod av vendisk keramik, visade att platsen utnyttjats från folkvandrings- och/eller vikingatid fram till nutid.
Vid den nu utförda förundersökningen togs ett flertal schakt och ytor upp, varvid det påträffades ett 80-tal arkeologiska kontexter som stolphål, stenpackningar, härdar, kokgropar, gropar och lager. Utifrån tre 14C-dateringar har den nu undersökta ytan daterats till perioden folkvandringstid-vikingatid. Detta överensstämmer väl med den äldre undersökningen. 1600-1800-talet är synligt genom spår efter hus och enstaka föremål. Fyndmaterialet är sparsamt, men fyndet av östersjökeramik stämmer väl överens med den 14C-datering till 878-1013 AD som gjordes i ett stolphål.
Fyndmaterialet var sparsamt och till viss del spretigt. Fragmentarisk keramik av förhistorisk karaktär har påträffats men i väldigt få exemplar och ett fåtal fynd av övrig karaktär. Yngre rödgods med och utan glasyr var den vanligaste fyndkategorin. Östersjökeramiken bekräftar att platsen har utnyttjats under sen vikingatid. Enstaka odaterade järnföremål påträffades, främst i matjorden vid område 4, bland annat påträffades en båtnit med rombiskt huvud och små bitar av slagg.. Inte långt från platsen där östersjökeramiken påträffades hittades ett bleck i cu-legering.
Fynd av Östersjökeramik.
Utifrån 14C-dateringar och fyndmaterialkan området ses som en fortsättning av den förhistoriska boplats som undersöktes år 1980. Därtill bör området kopplas samman med den boplats som undersöktes 2003 (RAÄ-nr Sankt Johannes 121:1) cirka 250 sydöst om förundersökningsytan (Nilsson, Lindeblad 2007). Är det delar av ett stort sammanhängande boplatskomplex med en direkt koppling till Norrköpingstraktens största gravfält, Smedbygravfältet (RAÄ-nr Sankt Johannes 8:1)?
Smedby har två olika uppgifter om äldsta belägg. Enligt den slutredovisning som gjordes år 1980 är namnet ”Smidieby” belagt år 1401. Enligt Fornsök är äldsta belägg ”Smidhieby” från år 1486. I Ortnamnsarkivet finns en tillagd kommentar att uppgiften från år 1401 förmodligen gäller Smedby i Tingstads socken.
I båda fallen rör det sig om sen medeltid och man kan möjligen ana ett kontinuitetsbrott i digerdödstid, med tanke på att det finns en del lämningar från yngre järnålder och ett flankerande stort gravfält från samma period. Men det kan även ha skett en omstrukturering efter järnåldern, med ett återvändande till platsen under 1400-talet. Med det historiska kartmaterialet som bakgrund har de flesta historiska byggnaderna varit placerade i den södra delen av området medan den centrala ytan har nyttjats för odling och bete. Idag är hela den södra delen i det närmaste förstörd och endast ett fåtal rester av den historiska bytomten finns bevarade. Tyngdpunkten för den bevarade delen av fornlämningen ligger således i perioden folkvandringstid-vikingatid, men det kan inte uteslutas att det finns yngre arkeologiska sammanhang inom ytan.
1703 års karta som redovisar en geometrisk uppmätning visade på att byn då bestod av tre hemman och tre mantal, med tre olika jordnaturer. De gemena bokstäverna vid bytomten gav oss informationen att. a) och b) hör till tomt 1. I beskrivningen för den får vi veta att a motsvarar ”dess rätta Byggningstompt, hwarest gården i forna tider stådt”. Område a motsvarar stora delar av det nu undersökta området, men inga spår av den ”dess rätta Byggningstompt, hwarest gården i forna tider stådt”påträffades inom området.
1703 års karta över Smedby.
Rapporten från förundersökningen har nummer 2017:86 och hittas i vårt rapportarkiv för 2017.
