Sköllersta kyrka

Sköllersta kyrka sedd från väster.

 

Under september och oktober 2015 har Arkeologgruppen gjort en schaktningsövervakning vid Sköllersta kyrka. Kyrkan, som är ovanligt stor för en landsortskyrka och därför kallas ”Närkes domkyrka”, är byggd under slutet av 1200-talet. Endast mindre renoveringar och ombyggnationer har skett utvändigt. Kyrkan har under senare år haft problem med fukt och behövde därför gräva för  dagvatten och dränering. För att verkligen få det torrt var det kyrkans önskemål att all jord togs bort upp mot kyrkans fundament, vilket därmed kom att dokumenteras runt hela kyrkobyggnaden.

 

Kyrkobyggnadens fundament. I gräset ligger två formhuggna stenar som påträffades i omrörda massor under fönstret. Formerna stämmer inte överens med några nu befintliga fönster eller portar.

 

Gravar

Utmed kyrkans södra vägg påträffades flera skelettgravar. Gravarna var nedgrävda i omrörda massor som innehöll stora mängder ben. Även fyllningen i gravarna bestod av omrörda massor varför det var svårt att urskilja nedgrävningarna för gravarna. Flera av de gravlagda individer som fortfarande låg in situ, det vill säga kvar i ursprungligt läge, var barn eller ungdomar. Två av dem var spädbarn; deras kranier var tunna som äggskal. Gravarna var grävda utmed kyrkans vägg, under takdroppet. Det vatten som droppade från kyrkans tak ned på de gravlagda ansågs vara heligt och därför placerades gärna gravar, speciellt för barn, just där eftersom vattnet ansågs skyddande.

 

Även väster om kyrkan påträffades stora mängder ben i omrörda massor. I botten av schaktet kunde tre nedgrävningar för gravar urskiljas.

 

Dubbelgrav med ett barn som fortfarande har mjölktänderna kvar och en tonåring.

Till höger ett spädbarn.

 

Yterligare ett fundament

På den östra sidan av koret fanns rester av ett äldre fundament som löpt i västnordvästlig-östnordöstlig riktning. Möjligen, men ännu för tidigt att säkert säga, är detta rester av den äldre kyrka som lär ha funnits innan ”Närkes domkyka” byggdes.

c

Fundament öster om koret.

 

Fynd

Förutom skeletten gjordes endast ett fåtal fynd. Men de var fina! Det äldsta fyndet utgjordes av en bit slagen flinta, ett plattformsavslag, som låg i de omrörda massorna. Kyrkplatsen ligger fint beläget på en platå och flintan ger en indikation på att det kan ha funnits en boplats där under senare delen av stenåldern.

 

Utmed den östra sidan av sakristian hittades ett mynt från Fredrik I:s tid, 1720-1751. Om detta fynd  trillat ur fickan på någon som arbetat med de utvändiga renoveringar som skedde under 1700-talet eller om det är ett så kallat Karos-mynt från en söndergrävd grav går inte att säga.

 

Det sista fyndet var ett fragment av ett bälte eller bältesgehäng med ströning som preliminärt dateras till 1300-1400-tal vilket hittades i omrörda massor väster om sakristian.

 

Bältet som hittades i omrörda massor väster om sakristian.

 

Nu ska benen undersökas av en osteolog och vi ska analysera resultaten. En arkeologisk rapport över undersökningen kommer under våren att läggas upp på hemsidan för den som vill läsa mer.

Copyright 2016 Arkeologgruppen i Örebro AB

Senast uppdaterad den 7 november 2017