Om kor på Maria Magdalena kyrkogård

Nej, det handlar inte om nötkreatur på rymmen…
Ämnet är i stället gravkor som är ett mindre överraskande inslag i kyrklig närmiljö. Maria Magdalena kyrka på Södermalm har nyligen renoverats till sin forna prakt. Även kyrkogården fick en allmän upprustning. Förutom ett stort antal äldre, okända gravar kom flera spår av bortglömda byggnader. Ny kunskap med andra ord. Rapporten ligger klar i dagarna och återfinns på denna sida. I den här lilla artikeln bekräftas ett antagande från rapporten …

Rakt och rejält efter renovering.

Var vi grävde
Vi övervakade ett kabelschakt för en ny åskledare som omringade kyrkan och vi medverkade när gången söder om kyrkan grävdes upp för att värmesystemet skulle förstärkas. Men nu ska det i stället handla om staketet mot Ragvaldsgatan. Gatans anslutning till Hornsgatan sker via trappor i en rejäl lutning. Staketet av gjutjärn som skiljer vigd från ovigd jord hade under åren kommit alltmer på glid. Därför plockades staketet ned och fundamenten av huggen sten lyftes bort. För att lägga en ny och säkrare grund krävdes ett 1-1,5 meter djupt schakt som kunde få en mer stabil fyllning.

Schaktet från grinden mot Ragvaldsgatan.

Sektion av muren med ett tydligt hörn.

Vad vi hittade
Längs en ungefär 11 meter lång sträcka dök resterna av en tegelmur upp. Eller – vad som först såg ut att vara en mur. Upp till tio skift av tegel var bevarade. Vad som förvånade var att tre tydliga sektioner kunde urskiljas, avslutade av var sitt hörn. En rad med tre sammanhängande byggnader, snarare än en mur?

Raden började strax norr om kyrkogårdens grind. Direkt norr om raden kom resterna av en byggnad av annan typ. Också den var av tegel, men den var helt raserad och av annan typ. Slutligen kom rester av ett stenlagt golv, hörnet av en byggnad som tolkades som en rest av församlingens äldre prästgård. Prästgården revs år 1902 när det allt högre trafiktrycket tvingade fram en breddning av Hornsgatan med 10 meter.

Prästgården vid förra sekelskiftet. Hornsgatan har inte breddats och Ragvaldsgatan har inte fått sin trappa. Bakom gentlemännen vid staketet låg de tre gravkoren och spruthuset. De revs åren efter 1870. (Digitala Stadsmuseet, Gråark, Kv Sankta Maria, E4948).

  • Vad vi undrade över
    Hade det stått äldre byggnader här?Vilken typ av byggnader var det i så fall?Vilken ålder (inga daterande fynd fanns i orört läge)?

Hur vi fick svar
Efter undersökningen fanns det så småningom tillfälle att försöka besvara frågorna. Det kändes mest naturligt att söka svaren i arkiven. I den volym av standardverket Sveriges kyrkor som handlar om Maria Magdalena nämndes ingenting om byggnader i den här delen av kyrkogården. Några äldre stadskartor återgav dock bebyggelse av något slag. Den såg ut vara av samma typ som de gravkor som idag ses längs kyrkogårdens södra sida.

Uniformitet och enhetlighet inför eftervärlden. Kor 19-30 i kyrkogårdens sydöstra hörn.

Enligt Sveriges kyrkor hade liknande gravkor funnits även i öster, längs Ragvaldsgatan. De skulle dock bara ha funnits söder om kyrkogårdens grind (som har legat på samma plats sedan 1600-talet).

Nästa steg var att konsultera församlingens arkiv som idag finns på Stockholms Stadsarkiv. Där blev det snabbt napp. En karta över kyrkogården från cirka år 1810 visar även den byggnader av samma typ som gravkoren. Dessutom gav kartan lösningen på frågan om den andra byggnad som nämndes. Det visade sig vara resterna av ett spruthus, alltså en del av stadens brandförsvar. Sannolikt byggdes det efter erfarenheterna från den stora brand som ödelade den här delen av Södermalm i juli 1759.

Kartan som gav nyckeln till vår tolkning (Stadsarkivet, Maria Magdalena Församling).

Frågan om de tre byggnaderna fick sitt slutgiltiga svar i församlingens Gravböcker som klargör ägandeförhållanden till kyrkogårdens äldre gravar. Där finns rubriken ”Stora Murade Grafvar i Kyrkogårdens Östra Sida, Utmed Spruthuset”. Listan omfattar tre gravar som tillhör; 1) Tobaksfabrikören Croms arvingar, 2) bryggaren Siwerts arvingar och 3) ”Sackowska eller Molitorska grafven”. Tre sektioner i muren, tre murade gravar. Mysteriet löst.

Kor 21 byggdes år 1709 och perukmakare Johan Joachim Geist köpte det följande år. Det har varit i släktens ägo in i modern tid. Geist bytte senare bana. Han blev en pionjär för privat pantlåneverksamhet i Sverige och efterlämnade en stor förmögenhet.

Gravkoren var familjeägda men hade standardiserat utförande. De uppfördes mellan cirka år 1700 och 1750. Inspirationen kom ursprungligen från medelhavsvärlden, men hämtades här främst från Tyskland. Gravarna köptes från början från församlingen, i vissa fall byggdes de av köparna. Därefter kom en del gravar att fortsätta att tillhöra släkten, medan andra såldes till nya hugade köpare. Samtliga gravkor längs den östra muren (18 stycken söder om grinden, 3 återupptäckta norr om samma grind) revs i början av 1870-talet. Då ersattes den gamla höga mur som omgav kyrkogården med det staket av gjutjärn som fortfarande står där. De underjordiska gravkamrarna ske enligt uppgift finnas kvar.

Jag hoppas återkomma i ett annat sammanhang till gravkoren på Maria Magdalena. En närmare titt på ägare och gravsättningar ger en fascinerande provkarta på nätverket mellan stadens mera välbeställda medborgare; grosshandlare och handelsmän men också mästare från många grenar inom hantverket.